• Skärmläsa

    Posted on september 15, 2012 by in Konst och kultur, Övrigt

    Äntligen har jag kommit igång med att läsa på min iPad. Hittills har paddan använts måttligt, det dryga år den varit min. Jag har använt den som resedator, ritat en del på den vilket är riktigt kul, och haft den för att titta på Svt play. Det sista är dock inte alltid genomförbart då alls inte allt på Svt play kan ses på läsplattor – det har med rättigheter att göra.

    Ritat med programmet sketch book

    Men, till sist tar jag mig in i stadsbibliotekets lista för eböcker, lånar enkelt och snabbt hem en bok och kör igång.

    Själva läsandet är väldigt behagligt, kanske till och med bättre än en pappersboksida då skärpan är hög och ljuset kan varieras, dessutom bokstävernas storlek. Jag kan också göra minnesanteckningar i texten, söka på ord eller meningar och annat. Det finns många fördelar.

    Det som är en stor nackdel för min del är dock att dom böcker som jag verkligen gillar mycket vill jag ha i min hylla med alla dom anteckningar jag gjorde för hand vid läsningen. Och det är väldigt kul att gå tillbaka till dessa. Att känna boken i handen, titta på ett omslag, bläddra rent fysiskt, det är något som hör till bokläsning för mig. Dom böcker jag ska läsa som känns som viktiga läsningar (jag har till exempel beställt Min kamp 6) vill jag läsa i traditionell bokform.

    Dom två böcker jag hittills lånat hem som eböcker har därför, tack och lov, inte varit sådana som jag tvunget vill ha i hyllan. Håkan Nessers “Kära Agnes” från 2002 är en kortroman som jag läser ut på några timmar och den gör inget djupare intryck. Men det är längesedan Nesser gjorde det på mig.

    Nästa bok blir “Havsmannen” av Carl-Johan Vallgren (SvD, Expressen). Jag har hört talas om boken av grannar med rötter i Falkenberg där boken utspelar sig och tänker också att jag ska ge mannen en andra chans – jag kunde knappt ta mig igenom den av många så hyllade “Den vidunderliga kärlekens historia”, också den från 2002. Jag tyckte den var SÅ pretto.

    “Havsmannen” är en helt annan sorts historia. Det är en helt förfärligt sorglig berättelse som utspelar sig på 80-talet i Falkenberg. Varför det är 80-tal och inte nu är jag inte klar över men tänker mig att kanske Vallgren vill förklara den oerhörda misär bokens huvudperson lever i med att det var då, inte nu.

    Jag tycker boken är fint skriven, det är inga konstigheter språkligt vilket passar bra då det är genom den tonåriga Petronella vi får höra berättelsen. Hon lever med sin mor och yngre bror, synskadad på grund av för tidig födsel och eländet de lever i är något av det eländigaste du kan tänka dig. Det handlar om mobbning, fattigdom, totalt ointresserade lärare, en far i finkan, en mor i ständig berusning.

    Men så möter Petronella, eller Nella som hon kallas, Havsmannen. Det är en varelse som inte är en människa utan mänskligt havsdjur och som hon kan kommunicera med telepatiskt. Det är ett överraskande grepp och ett spår i romanen som är intressant om än otillräckligt utvecklat. Men här möter Nella någon som har det värre än hon, som ser henne och som hon får en djup kontakt med. Jag tycker det är ett djärvt och intressant grepp som gör att boken får bättre tag om mig än “Den vidunderliga kärlekens historia”.

    Trots detta är boken inget jag kommer sakna i min bokhylla. Den är inte bra nog. Det finns goda ansatser, intressanta och personliga grepp. Men den är inte good enough. Vallgren skulle jobbat lite till på karaktärerna som känns rätt stereotypa. Det som har att göra med att huvudpersonen är en 15-årig kvinna med allt vad det innebär nämns bara by the way när hon en gång får mensvärk. Att hon just är tjej tycks vara rätt slumpartat.

    Så jag kör väl vidare med lättviktigare litteratur i paddan. Hoppas på att slippa det dilemma som en dag kommer uppstå när jag skärmläser något riktigt bra. Och står där. Utan bok med kladd i.

    Andra bloggar om: , , , , ,

One Response so far.

  1. Syrran skriver:

    Jo, visst ligger det nagot i det att inte kunna bladdra, ga tillbaks, kika framover, smeka omslaget, passa in den i bokhyllan; men a andra sidan – sa latt att satta i vaskan, sa bekvamt att lasa i sangen eller i stolen da ena handen haller en kaffekopp; sa bekvamt att, nar boken tagit slut, vips titta pa onskelistan och fa en ny bok pa mindre an en minut utan att (i mitt fall) leta efter en bokhandel som haller litteratur pa engelska. Sa jag haller nog pa min Kindle och skall en av dessa dagar forsoka klacka fram en losning pa man kan lara den svenska. Om nagon kan hjalpa mig med det vore jag tacksam!