• En lång omväg för att komma hem

    Posted on februari 12, 2013 by in Konst och kultur

    Jag tittade på K special om Karl Ove Knausgård. En kollega som känner till mitt intresse för den norska långskrivaren tipsade.

    För mig som plöjt igenom sådär 3 000 sidor av Knausgård gav programmet ett intressant möte. Det slår mig dock hur både meningslöst och meningsfullt det är med den här sortens porträtt. Å ena sidan kan jag koppla det jag läst till den här figuren som porträtteras, å andra sidan är ju porträttet just ett porträtt och som sådant subjektivt.

    amok

    Men den här författaren använder hela sitt liv som underlag för sina böcker. Så det är spännande att titta in hos honom.

    Fast gör vi det? Det känns som att jag inte riktigt får kontakt. Varför? Kanske för att jag får sådan intensiv kontakt med honom genom hans texter. Det är där han syns.

    Men när han vid slutet av programmet står utanför sitt barndomshem, sugande på en av sina otaliga cigaretter. Då kommer det.

    Det har varit en lång omväg för att komma hem.

    Alla dessa böcker. Alla dessa ord. För att uttrycka vem han är, för att komma hem.

    Tjuvklyfta. Så heter Leif Holmstrands senaste bok. I dagens Sydsvenskan finns en recension av den (se länken), väldigt, väldigt väl skriven av Kristian Lundberg. Dessutom har jag provläst 27 sidor av den boken här. Fenomenalt bra! Leif Holmstrand som jag känner till som poet och performance-allt-kul-att-provare, har här skrivit en berättelse, som får Kristian Lundberg att skriva följande:

    Jag tror att det i varje barndomslandskap finns en ”Tjuvklyfta” – en fördold plats mitt i öppenheten, en farlig plats i det redan vilda, som både lockar och skrämmer. Det är genom ”Tjuvklyftan” som vi färdas in till vuxenlivet. Kroppen. Sexualiteten. Begäret. Ensamheten. Det begripliga vägs in mot det dunkla, det obegripliga.

    Men också: människoblivandet. Det skulle gå att likna den här typen av platser vid en mörk oas där allt är möjligt – i alla fall i tanken hos ett barn, som blir äldre. När man sedan som vuxen återvänder till dessa dunkla skrymslen, gärna djupt inne i skogen – brukar man häpna över dess begränsade utrymme, ”knappt större än en vattenpöl, hur kunde vi tro…”

    En spännande text om texten. Som gav mig associationen till Knausgård. Han rör sig just i Tjuvklyftan, han är djärv nog att göra det. Och tydligen Holmstrand med.

    Det får nog bli ett besök hos Ad Libris. Där finns ”Tjuvklyftan” (bara namnet  – underbart!) att köpa för 157 kr.

    Andra bloggar om: , , , ,

    Relaterade bilder: