• Gravarna.

    Posted on juni 20, 2023 by in Allmänt filosofiskt, Konst och kultur

    Bröderna Gedin har här porträtterats. Titta på kartan i bakgrunden! Lotte Laserstein kom precis undan kriget när hon kom hit 1937. Sverige blev hennes nya hemland. Det gick sämre för hennes släktingar.

    Idag har jag haft en fin och solig upplevelse, trots att den handlar om gravar.

    Mina föräldrar är begravda på Gamla judiska begravningsplatsen i Malmö. (Om judisk syn på döden kan du läsa  här). 

    Då jag nyligen besökte mammas och pappas grav så tog jag mig också förbi farmors och farfars. Jag har aldrig träffat Rakel och Samuel som de hette med sina försvenskade namn, men deras gravar ligger nära ingången där på Föreningsgatan, liksom deras dotter Doras. Det är gamla gravar, från 40-talet.

    Gravarna var så övervuxna vid mitt besök så att man inte kunde läsa namnen på stenarna. Jag blev upprörd och lite ledsen. Mats och jag försökte tämja den vilda murgrönan men insåg att det behöves mer än bara händer.

    Dagen efter ringde jag Malmö kyrkogårdsförvaltning som sköter om gravarna på den judiska begravningsplatsen. Jag berättade om mina farföräldrar och min faster som alla dog på 40-talet, men vars gravar jag tyckte ändå skulle skötas. ”Självklart” sa kvinnan jag talade med. ”Jag ska säga till om detta och hör av mig när det är gjort”. Så ska det låta.

    I fredags fick jag telefonsamtal från henne. ”Nu är det i ordning”.

    På väg till Moderna för att se Lotte Laserstein så stannar vi på Föreningsgatan. In genom porten med Davidsstjärnan. Vi går till gravarna och ser att här har det jobbats! Vi kan läsa namnen, murgrönan är tämjd. En bit ifrån står två personer med gula västar. ”Är det ni som gjort i ordning här?”, frågar jag.

    Ja. Det är just dessa två. De har fått arbetsordern och berättar för mig hur de tänkt kring murgrönan, hur den ska klippas ner nu och senare. De är så uppenbart glada att träffa en anhörig till de som ligger här i sin sista vila och vi talar en stund om den fina begravningsplatsen som den judiska är. Det är ett sällsynt möte för både dem och mig där i solen.

    Här är ett av många porträtt av Lotte Laserstein själv, här med hennes favoritmodell och nära vän. Modellen tittar på målningen. Lotte tittar på oss!

    Att sedan ta sig till Moderna och se Lotte Laserstein känns passande. Oerhört skickligt genomförda målningar, flera intressanta kompositioner. Sevärt!

    Kalven, heter denna.

    Det är fint att komma till min barndoms stad och att titta till farmor och farfar och faster Dora. Synd, att vi aldrig träffades. Live.

2 Responses so far.

  1. Åh, vilken fin historia!
    Jag har tänkt tanken att rengöra mammas och pappas gravsten på kyrkogården i Fagerhult och vill gå en ordentlig runda i min systers sällskap för att leta äldre släkts och bekantas gravar.

  2. Eva Nygren skriver:

    Mina föräldrars gravar, speciellt pappas, han dog tidigt, har varit viktiga för mig. Tröst och fokus, eftertänksamhet och sorg.


%d bloggare gillar detta: