Livet idag och igår

Något av det bästa vi vet är att resa i Sverige. Det finns så mycket vackert att se och med bil och utan stress kan man bli bekant med alla möjliga fina platser. 

Vi kör uppåt mot Stockholm. Den här gången tar vi östkusten upp och stannar en natt i Oskarshamn. Härifrån går båtar till Öland och hamnen är stor. Det är en söt liten stad och vi bor tyst mitt i stan. På vår kvällspromenad träffar vi en äldre kvinna som är så arg över plastgräset utanför kulturhuset. När vi går dit nästa dag för att titta på Döderhultars museum i samma byggnad som biblioteket ställer vi oss samma fråga. Varför plastgräs i detta regniga land?

Döderhultarn: Häradsrätten heter den här scenen, helt i trä. En kvinna drar en man inför rätta för att han inte vill erkänna faderskapet till hennes barn. Se på ryggarna, så fint skurna.

En sådan begåvning han var, den mannen. Träfigurerna är så oerhört skickligt gjorda, som tecknade, med humor och värme och socialt patos. Det är ett fint upplagt museum med god information och fin belysning på figurer och scener. 

Kör vidare utmed kusten. Nästa anhalt är Västervik som vi förväntar oss ska vara fullt med turister. Så är inte fallet, trots att det är första söndagen i juli. Det är lugnt och vi går en sväng i den söta staden med många fina gamla trähus. 

Vi ska sova mellan Västervik och Valdemarsvik och någonstans utmed vägen ser jag en byggnad – Mats säger: Ska jag stanna? Javisst. Jag tar många, många bilder på den här stora, fantastiska, magasinsbyggnaden från 1773. Den är rätt unik tror jag, stor, riktigt stor och tydligen K-märkt vilket förklarar varför den fått stå kvar på säteriet där den ligger. Nygård i Gamleby. 

Nygård, Gamleby, den gamla magasinsbyggnaden från 1773.

Jag intstagrammar byggnaden. Det kommer en kommentar från Niklas. Detta ligger nära den plats där han tillbringade sin barndoms somrar, Kolsebro. 

Det är en av många roligheter som Instagram medför. Interaktionen skapar sådana här möjliga möten! Självklart måste vi se Niklas farmors by! Vi kör till dit genom ett underbart grönt böljande landskap. Smala, smala vägar och tack och lov, nästan inga mötande bilar. 

Det är det värt. Kolsebro är en gammal vacker träby som ligger fint på en sluttning. Vi går runt en stund och njuter. 

I vackra Kolsebro

Natten tillbringar vi i en gammal skola en bit härifrån. En holländsk familj har köpt och byggt om den gamla klassiska femtiotalsbyggnaden till någon sorts hotell och hoppas på att folk ska komma till de vackra omgivningarna för att paddla eller vandra. Men det är off, väldigt off, ligger den lilla byn Skeppsgården söder om Valdemarsvik. Det är långt från större städer och vi tror att det kan vara svårt att dra dit turister, men vi sover gott denna första natt på mitt sextiosjätte år. 

Möte med dessa sociala kossor!

Sedan drar vi mot Stockholm. Trafiken ökar snabbt och det blir något helt annat. Det är skönt med kontrasterna men mest vila får vi i det stilla gröna vi sett under resan till huvudstan. 

Linblommor i helt fält nära Uppsala, en annan fin plats på jorden

Under de senaste veckorna har jag läst Stefan Zweigs ”Världen av igår”. En sådan bok! Det är på något sätt märkligt modernt och också suggestivt med Zweigs pregnanta språk. Han formulerar sig så personligt och illustrativt kring tiden från förra sekelskiftet fram till andra världskrigets utbrott. Zweig träffade alla möjliga kända personer och detta beskrivs på ett väldigt intresseväckande sätt. Bland annat möter han Theodor Herzl, zionismens grundare, vilket är spännande och lätt skakande att läsa om idag när man ser situationen i Israel-Palestina. Han beskriver hur det är att besöka Ryssland efter revolutionen och hur optimistiska många verkade, han berättar om möte med Freud som då var i en svår slutfas av sin cancer. 

Boken känns så aktuell trots att den har många år på nacken. Zweig skriver redan under krigets första år angående nazismens framväxt: ”De stora demokratiska tidningarna varnade inte sina läsare, utan lugnade dem tvärtom dagligen genom att framhålla att rörelsen, som bara med svårighet lyckades finansiera sin ofantliga agitation med hjälp av bidrag från den tunga industrin och riskfylld skuldsättning, ovillkorligen måste bryta samman i morgon eller i övermorgon. Kanske har utlandet aldrig riktig förstått hur Tyskland under alla dessa år så till den grad kunde underskatta och bagatellisera Hitlers person och växande makt.” Jag tänker på var vi befinner oss idag. Vi ska inte göra samma misstag. 

Stefan Zweig begick självmord tillsammans med sin hustru dagen efter han hade skickat in manuset till denna självbiografi som jag verkligen rekommenderar som läsning även om allt inte var intressant. Det är en oerhört välskriven bok som med ett inifrånperpektiv beskriver de decennier under förra seklet som lagt en stentyngd över mänsklighetens historia. 

Nåväl. Nu dra Knausgård i mig med sina årstidsböcker och också ”En annan historia”, en bok om 50 kvinnor man bör känna till. Så Stefan Zweig försvinner in i bokhyllan men ligger kvar i sinnet som en viktig bok. 

Relaterade bilder: