"Amour" av Michael Haneke

Ännu en film i särklass av Haneke: "Amour" gör mycket djupt intryck på mig. Det har säkerligen delvis att göra med historien som berättas – hur paret i 80-årsåldern drabbas när hon får en stroke. Efter att de i många år levt tillsammans och var för sig, ska nu han ta hand om sin hustru när hon bli förlamad och mer och mer beroende av honom. Hon vistas ett tag på sjukhus men vid hemkomsten därifrån får hon maken att lova att hon aldrig mer ska behöva vistas där. Läs mer ...

"Den perfekte vännen" av Jonas Karlsson

Recensenterna hyllar författaren och skådespelaren Jonas Karlssons språk och stil. Och visst, det är vasst och med en enkel elegans han skriver. Men det är i syntes med hans ämnesval som det blir så förödande bra.

Det är något ensamt över Karlssons värld, Karlsson och hans vänner. I den här andra novellsamlingen av honom handlar det ofta om vänskapsrelationer. Dock inte den över hundra sidor långa "Rummet", samlingens kanske bästa novell. Läs vidare ...

"Min kamp 5" av Karl Ove Knausgård

När jag nu lägger ifrån mig den näst sista delen i Knausgårds roman är det med en känsla av att cirkeln börjar slutas. På något märkligt sätt börjar bitarna falla på plats.

Denna delen handlar i hög grad om Knausgårds skrivandeutveckling. Första partiet skildrar hans tid på Skrivekunstakademiet i Bergen och beskrivningen av hans osäkerhet och dåliga självkänsla, kopplad till ett mycket starkt behov av att både uttrycka sig och att lyckas (eller kanske att inte misslyckas), beskrivs naket och utan omskrivningar. Läs vidare ...

"Yarden" och "Och allt skall vara kärlek" av Kristian Lundberg

När jag har läst ”Yarden” är jag starkt rörd och berörd. Djupt påverkad för det känns äkta, så rakt ut, går rakt in. I bloggposten ”Yarden, läsningen och starren” skriver jag om den boken.
När jag har läst ut ”Och allt skall vara kärlek” som är en fristående uppföljare till ”Yarden” känner jag något liknande. Det är ärligt.

Men varför känns det så? Och vad innebär det? Känns det äkta för att författaren med stor uppriktighet beskriver det som är viktigt att säga, utan att falla offer för en större önskan att beskriva det på ett skönt eller för sig typiskt sätt? Så kan det vara. Läs mer ...

"Min kamp 4" av Karl Ove Knausgård

”Stönande, en ny kräkning gick genom henne, och jag såg det stora arslet framför mig, kunde plötsligt inte motstå det, lade händerna på skinkorna, stack in den och började dunka på igen.”

Sluta läsa här om du inte vill ha en spoiler av ”Min kamp 4”. För detta är avslutningsraderna i Karl Ove Knausgårds fjärde roman i den självbiografiska sviten. Läs mer ...

"Stål" av Silvia Avallone

Om jag förstår saken rätt var Silvia Avallone bara 25 år när hon debuterade med romanen "Stål" 2009. Boken har sålt i stora upplagor. Huruvida detta är början på en fantastisk karriär är omöjligt att veta men den här boken är verkligt läsvärd.

Att dessutom befinna sig i det rätt välmående Italien som jag gör när jag läser boken, ger extra tankematerial. Romanen utspelar sig i ett fattigt Piombino, en liten kuststad med ön Elba en bit utanför. Ibland ses ön i dis, ibland klart, ibland inte alls. Läs mer ...

"Min kamp 3" av Karl Ove Knausgård

När jag hade läst ut "Min kamp 1" förra sommaren var jag euforisk. "Min kamp 2" gjorde mig besviken och förbannad – det var en gnällig och utdragen historia som mest irriterade. Att jag trots allt tog mig an "Min kamp 3" är jag därför verkligen glad över.

Det är något med Knausgårds sätt att skriva som är så konstlöst, eller skenbart konstlöst (jag tillåter mig att eventuellt upprepa mig). Det är ett flöde som man följer med i. Som en våg man glider med. En känsla som man långsamt smittas av. Det är sorgset, sorgligt, naket. Läs mer...

"Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz" av Göran Rosenberg (2011)

Boken ”Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz” av Göran Rosenberg, berör mig mycket djupt, mer och mer efterhand.

Texten utgör ett sökandet efter förståelse, en sökande kartläggning av faderns liv, framför allt under den tid han bodde i Sverige. Bokens styrka ligger i Rosenbergs blottlagda längtan efter förståelse av faderns öde. Ett öde och ett liv som slutade med faderns självmord när Rosenberg var tolv år. Läs mer ...

"Wuthering Heights" av Andrea Arnold

Efter att ha sett "Red Road" och "Fish Tank" och haft mycket starka filmupplevelser med båda dessa filmer av Andrea Arnold, kändes det självklart att ta reda på hur hon tar itu med en av mina stora läsupplevelser och en av litteraturhistoriens kanoniska skrifter, romanen "Wuthering Heights av 1800-talsförfattaren Emily Brontë. Läs mer ...

"Agaat" av Marlene van Niekerk

Sällan har en bok påverkat mig så starkt känslomässigt som romanen "Agaat" av sydafrikanska Marlene van Niekerk (utgiven på afrikaans 2004, på engelska i hyllad översättning 2006 och nu snart på svenska). Romanen kan på en nivå ses som en allegori över apartheid men också som en kärlekshistoria med makt som en avgörande ingrediens. Läs mer ...

"Shame" av Steve McQueen

Ämnet för filmen Shame är sex. Men det är inte sex som den kittlande kryddan de flesta filmer använder ämnet till, utan det är en tung, dyster och förminskande känsla som inte kryddar alls.

Huvudpersonen i filmen, Brandon, så fruktansvärt väl spelad av Michael Fassbender, är sexmissbrukare, ja, så får man nog se det. Så fort han kommer hem sätter han på datorn och kollar på porr, hans dator på jobbet blir inlämnad på reparation - vad är den full av? Porr. Läs mer ...

"Freedom" av Jonathan Franzen (2010)

Jonathan Franzens senaste roman, Freedom, har fått mycket uppmärksamhet. Inte minst beror kanske detta på president Obamas explicita intresse för boken. Men även recensenter är lyriska. Dock inte alla. Själv är jag inte berörd av verket i något djupare avseende.

Boken berättar utifrån ett antal personers perspektiv. Alla komplexa individer som Franzen beskriver ordrikt och inkännande i så måtto att de alla har hans sympati trots deras brister. Läs mer ...

"Tinker, Tailor, Soldier, Spy" av Tomas Alfredson

Den känns som att en film man måste se - när vi under en av mellandagarna försöker få biljetter till "Tinker, Tailor, Soldier, Spy" är de slut både i Malmö och Lund. Till sist, flera veckor efter att filmen kommit till Lund, får vi biljetter till en fullsatt föreställning kl 18 en onsdag!

Slående är att en mycket stor del av publiken är medelålders, ja många 60+. Är det John Le Carré som drar, eller det faktum att många i vår ålder sett Alec Guiness så magnifikt gestalta Smiley som gör att pensionärerna trängs i salongens mörker? Fortsätt läsa ...

"På flykt undan ett sorgebud" av David Grossman

David Grossmans roman från 2011 har fått mycket positiva recensioner. Skälet är nog inte bara bokens innehåll och språk. Grossman är en välkänd fredsaktivist i Israel, känd inte bara inom landet. Att hans son dessutom dödades i södra Libanon innan boken var färdigskriven och föll offer i den långvariga och utbredda konflikt som präglat Mellanöstern mer eller mindre konstant sedan Israel grundades som stat 1948, har säkert gjort sitt till att boken har fått uppmärksamhet. Fortsätt läsa ...

"Min kamp" av Karl Ove Knausgård

Det är så sällan numera som jag läser något som riktigt tar tag i hjärtat på mig. Men det har Karl Ove Knausgårds "Min kamp" gjort. Kanske delvis för att jag blivit varse hur komplex sorg är. Men framför allt för att detta är en väldigt bra bok, på många viktiga sätt.

Boken har av vissa beskrivits som extremt egocentrisk men det vore konstigt om denna självbiografiska bok vore något annat. Det är verkligen ingen självförhärligande bok, något som annars ofta kopplas till egocentricitet. Nej, Knausgård ger ingen vacker bild av sig själv. Det är relationen till pappan boken cirklar kring, via Karl Ove själv. Och han är en figur som är oskön i flera avseenden. Fortsätt läsa ...

"Korparna" av Tomas Bannerhed

Om jag hade varit ornitolog så kanske jag hade gillat ”Korparna”, Tomas Bannerheds debutroman. Men det är jag inte, och jag tycker inte om hans roman. Den känns pretentiös och stilen sökt.

Klas, bokens berättare och huvudperson, växer upp i Småland på 70-talet. Hans far är lantbrukare, och Klas bor med honom, modern och en lillebror, Göran. Fadern, Agne, är någon sorts pendang-huvudperson i så måtto att han i väldigt hög grad ingår i Klas känsloliv och tankevärld. Fortsätt läsa ...

”Gudar och människor” av Xavier Beauvois

Det är en modig film, slår det mig när jag lämnar Spegeln i Malmö efter att ha sett filmen Gudar och människor, filmad i ett lugnt tempo passande för den grupp karaktärer som filmen handlar om.

Historien om det lilla klostret Tibhirine i Algeriet bygger på en sann historia. Om du vill ha något politiskt korrekt så är detta inte din film. Här är de goda inte muslimerna, även om det finns goda muslimer i filmen, utan de tappra katolska munkarna. Men det är skönt med en film som inte utnyttjar det som ligger rätt i tiden utan bara berättar historien utifrån regissörens vision och tolkning av denne tragiska historia som utspelade sig 1996 i Algeriet. Och därför, bland annat, upplever jag filmen som modig. Läs mer ...

"Utrensning" av Sofi Oksanen

Det är inte så ofta som jag läser en bok som gör riktigt starkt intryck. Men ”Utrensning” kommer jag att bära med mig, inom mig, länge. Länge.

Sofi Oksanens roman om Aliide Truu och hennes liv som spänner över en tid då Estland är först fritt, sedan ockuperat av tyskar, sedan ryssar och sedan åter fritt, är en bok om ett lands historia sett genom det personliga perspektivet, om en människa som gör omoraliska val, en omoral som speglar samhället hon lever i. Fortsätt läsa ...

”Hämnden” av Susanne Bier

Det finns en scen i Susanne Biers ”Hämnden” där jag börjar känna att jag nästan inte orkar se färdigt filmen. Jag förstår först efteråt varför – i den scenen ser jag gestaltat den sorts aggressivitet som jag vet finns hos en del rätt vanliga medborgare, ofta män. En aggressivitet som kan släppas loss av för mycket sprit, en provokation.

Och efter den scenen följer en räcka scener som är svåra att se men som också är oerhört välgjorda. Så när jag lämnar den fullsatta biosalongen känner jag mig skakad, skakig men med känslan av att ha sett en mycket viktig film. Forsätt läsa ...

"Solar" av Ian McEwan

McEwan har gjort det igen. Skrivit en bok, ”Solar” (”Hetta” på svenska) som i varje fall efter min läsning är fylld av förstreckningar, markeringar av det vackra och exakta språket eller de intelligenta och träffande tankegångarna. Ibland är det nästan hisnande säkert och McEwan har min respekt – han gör det stor litteratur lyckas med – medvetandegör mig om det jag kanske själv känt eller tänkt men inte så väl formulerat. Tanken lyfts och klargörs, man känner sig stärkt och upplyft och intellektuellt stimulerad.

Jag tycker att det är som stilist han är mest häpnadsväckande i den här romanen. Han lyckas alltid hålla sig borta från det sökta eller konstifika. Formuleringarna sitter där, i all sin äkthet, i den äkta tanken, skönt, ja, man kan säga stilrent i en alternativ bemärkelse. Fortsätt läsa ...

"När tiden tog slut" av Göran Sahlberg

Ännu ett lyckat sätt att gestalta barns inre känslor och tankar ger läsningen av "När tiden tog slut". Det blir den tredje recenserade barndomskildringen på raken här i Sett & Läst.

Författaren lyckas undvika att hamna i den sorts konstruktion där det psykologiska eller analytiska får för stor plats. Barn upplever något annat än den vuxne, har ett helt annat perspektiv, annan förförståelse och andra behov. Att kunna skildra detta trovärdigt är stort. Jag tycker att Göran Sahlberg lyckas väldigt väl med just detta i sin roman "När tiden tog slut" (2007). Fortsätt läsa ...

"Syster" av Bengt Ohlsson

Att beskriva ett barns inre är inte lätt för en vuxen. De som ger sig på det får mig ibland att känna att det inte riktigt stämmer, det känns ansträngt, barnet är ofta tecknat som brådmoget. Bengt Ohlsson lyckas dock, ofta väldigt, väldigt väl i sin bok. Och förresten - vem är jag att bedöma? Det är ett antal år sedan jag var där huvudpersonen i romanen "Syster" befinner sig, i en ålder som kan ligga mellan 8 och 10 år. Fortsätt läsa ...

"Tre apor" av Stephan Mendel-Enk

Stephan Mendel-Enks skönlitterära debut med boken ”Tre apor” har vunnit många kritikers hjärtan. Jag har på sätt och vis svårt att förstå varför, även om boken är en stor upplevelse för mig.

Romanen handlar om Jacob som växer upp i en judisk familj i Göteborg med mamma, pappa, syster och halvbror som dyker upp ibland. Farfar och farmor är aktiva och viktiga personer hans liv, inte minst farfar. Så även mormor och morfar. En förändring sker gradvis i familjen när modern träffar en annan man. Fortsätt läsa ...

”Vägen” som film, av John Hillcoat

Ja, jag får uttrycka mig så för denna film bygger trots allt på en roman, ett episkt mästerverk i mina ögon, och utan boken hade det inte blivit någon film.

Som filmatisering får jag nog ändå säga, as they go, att denna har sina styrkor. Man tar en risk, nästan ängslas, när man går iväg och ser en bildgestaltning av något som gett en så starka inre bilder via det skrivna språket. Romanen har levt starkt inom mig sedan jag läste den, som en stämning, med ett budskap om var mänsklighetens yttersta gränser finns. Både vad gäller gott och ont. Fortsätt läsa ...

"Fish Tank" av Andrea Arnold

Ännu en fantastisk film av Andrea Arnold, som kom att bli en regissör som jag beundrar och därmed också har höga förväntningar på, genom sin film "Red Road" från 2006. Med denna film, "Fish Tank", bekräftar hon sin ställning som en regissör som kan berätta en trovärdig historia med ett bildspråk som känns övertygande, ofta närgånget och realistiskt och med skådisar som får en att undra ibland om det verkligen skådespel, fiktion, vi tittar på. Fortsätt läsa ...

”Det andra målet” av Jonas Karlsson

Det är svårt att skriva noveller, sägs det. Så kan det vara. Jag kan tycka att det kanske inte är svårt att skriva en enstaka novell. Däremot är det en bedrift att få till en novellsamling som känns helgjuten. Jonas Karlsson lyckas verkligen med detta med sin debututgivning, ”Det andra målet” som kom 2007.

Miljöerna är i stort Stockholmska, där restaurang Gondolen, under Katarinahissen ofta figurerar som scen. Storstadsmiljö. Fortsätt läsa ...

”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva” av Ann Heberlein

Ann Heberleins bok ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva”, både stör och berör mig. Den stör mig för att den är på något sätt provinsiell, känns för lokal med alla sina referenser till Lund med omnejd och inte tillräckligt skarp och genomarbetad.

Jag tycker illa om hennes namedropping vilken hon hafsigt, och därmed respektlöst, försöker dölja - flera personer benämner hon med en versal – en R, till exempel, en person som jag kan lätt identifiera och med mig många som känner till och arbetar och läser tidning i denna region. Fortsätt läsa ...

"Inglourious Basterds" av Quentin Tarantino

Av de Tarantinofilmer som jag har sett är detta helt klart den bästa och en som får mig att känna stor respekt för Tarantinos unika filmspråk. Det är en blandning av överraskande nyskapande och referenser till bild- och berättartraditioner som ger en rik blandning och en film med mycket att ta in.

Det enda som jag kan säga, och det är ett viktigt förbehåll, är att jag faktiskt inte kan se, låt säga, 10 procent av filmen. Det är FÖR våldsamt. Det kan jag tycka mer är ett problem med Tarantinos filmgestaltande än med mig. Det är ju heller inget som är unikt för just denna Tarantinoproduktion. Fortsätt läsa ...

”Babian” av Naja Marie Aidt

Noveller anses vara en mycket svår litterär genre att hantera. Jag har nog alltid insett att det kan vara så, men i novellsamlingen ”Babian” av Naja Marie Aidt för vilken hon fick Nordiska rådets litterarturpris 2008, blir det tydligt för mig hur sant detta är. I varje fall om man strävar efter den täthet och kvalitet i texten som hon i stort lyckas med i denna bok.

Den första novellen ”Cykeltur” är en berättelse som skakar om mig ordentligt. Den bryter mot alla möjliga konventioner, till och med tabun, både angående vad jag förväntar mig av händelseförloppet, av karaktärerna och också rent stilistiskt. Fortsätt läsa ...

"Väggen" av Marlen Haushofer

En bok som man återkommer till i tankarna lång tid efter att man avslutat den. Det är en sådan bok "Väggen" är. Den lämnar en fundersam, förundrad, påverkad.

Trots att jag brukade hävda när jag läste litteraturvetenskap, att det biografiska hos författaren inte var intressant när jag läser en bok, så får jag säga att det gäller inte denna. En bok som handlar i så hög grad om ensamhet och hur man hanterar den, om avskildhet, får en att undra vad för sorts liv Marlen Haushofer levde. Läs mer ...

"Melankoliska rum" av Karin Johannisson

I sin senaste bok gör hon det igen. Hon hjälper en skifta perspektiv, från det gängse till ett mer nyanserat, ett bredare, och blottlägger därmed strukturer och företeelser som legat fördolda i det låsta nuperspektivet.

"Melankoliska rum" är en bok som enligt texten på framsidan handlar om ångest, leda och sårbarhet i förfluten tid och nutid. Detta historiska perspektiv får en att fundera över vår tids sätt att både beskriva känslor och kanske i förlängningen också uppleva dem. Läs mer ...

"Milk" av Gus Van Sant

En film som går rakt in trots den lågmälda tonen. Styrkan ligger i att den berättar en sann historia, att Sean Penn är fenomenal i sitt spel av politikern Harvey Milk, den förste öppet homosexuelle mannen att inneha ett politiskt ämbete i USA, i fin klippning och noggranhet med detaljer. Och så vidare.

Att Sean Penn är en god skådis vet alla som har sett honom. Han har en stark närvaro som han i denna roll använder på ett mycket balanserat sätt. Läs mer ...

"Mammoth" i regi av Lukas Moodysson

Filmen Mammoth kännetecknas av att budskapet, eller budskapen, levereras med en övertydlighet som gör att det rent cineastiska delen i upplevelsen till stor del går förlorad. Och den känslan som jag har beror bygger på att det inte är en stor filmupplevelse vad gäller skådespel, och berättande. Hur ska jag säga? Att få se folk tala i mobiltelefoner, rika amerikaner, fattiga filipiner, till och med bebisar, fast mer passivt då, gör att budskapet liksom hamras in - okey, vi lever i ett ständigt kontaktsökande och kontaktlöshet. Jag fattar. Läs mer ...

"Öken" av J.M.G. Le Clézio

Romanen "Öken" av Nobelpristagaren Le Clézio är en rörande och poetisk roman som berör starkt med sina bilder av en grupp nomadfolk i nordvästra Afrika, tuareger, gestaltade genom två unga personer, Nour, under tidigt 1900-tal, och Lalla, under senare delen av samma sekel.

Det som berör i boken är skildringen av de tvås starka band till sin ursprungsmiljö, till ljuset, sanden, till naturen och inte minst människorna. Jag fängslas allra mest av skildringarna av hur dessa två, i olika skeden, betraktar sin omvärld med skarpa sinnen, hur de hämtar sin kunskap och utvecklar och förfinar sin intelligens i iakttagandet av sin omvärld. Fortsätt läsa ...

”The Gathering” av Anne Enright

Romanen ”The Gathering” som fick Bookerpriset 2007, är skriven av den irländska författaren Anne Enright. Det är en bok som bitvis är storslagen, gripande och som är mycket trovärdig psykologiskt.

Berättaren i boken är en kvinna som har vuxit upp i en syskonskara med tolv barn, och dessutom har modern haft sju missfall. Detta faktum är en viktig del av berättelsen, ett faktum som Enright visar har haft ödesdigra konsekvenser för de enskilda i gruppen. Fortsätt läsa ...

”Redemption Falls” av Joseph O'Connor

Eftersom jag läste O'Connors roman ”Star of the Sea” för några år sedan med stor förtjusning och fascination, drog jag snabbt iväg till bokhandeln för att inhandla den fristående uppföljaren, "Redemption Falls" när jag såg en mycket positiv recension av boken i Sydsvenskan.

”Star of the Sea” var en riktigt bra roman med stor berättarglädje och episk bredd. Detsamma gäller för denna roman, fast med ingredienser som gör att upplevelsen denna gång känns djupare och mer minnesvärd (eventuellt beroende på min vid läsningen förestående resa till USA). Fortsätt läsa ...

”It's a Free World” av Ken Loach

En film av Ken Loach ger en förväntningar. De infrias i hans senaste film It's a Free World.

Filmen handlar om Angie och Rosie som startar en förmedling av invandrararbetskraft, illegal sådan i båda bemärkelser. Angie har jobbat i branschen tidigare och sett vilka pengar det genererar men blir själv uppsagd när hon inte svarat på chefens närmanden. Hon bestämmer sig för att starta en liknande verksamhet själv. Fortsätt läsa ...

"Som vi älskade varandra" av Anders Paulrud

Anders Paulruds roman ”Som vi älskade varandra” får mig till en början att sträcka mig efter pennan för att göra markeringar av intressanta och välformulerade meningar. Men efter ett tag, och framför allt när boken är färdigläst, infinner sig en känsla av besvikelse.

Boken av den rätt nyligen avlidne författaren som stor del av sitt liv som varit journalistiskt arbetande, handlar om en grupp vänner, de som älskade varandra, vilka har tillbringat ett antal somrar tillsammans i Karlskrona skärgård. Fortsätt läsa ...

”The Road” av Cormac McCarthy

En roman om kärlek. Så vill jag först och främst formulera min syn på Cormac McCarthys mästerverk, ”The Road” (2006, i svensk översättning 2008). Denna dystopiska roman om en framtid så mörk och brutal som du med endast med svårighet kan tänka dig, har som överskuggande tema den styrka som finns i kärleken, här kärleken mellan far och son, son och far.

Romanen handlar om ett framtida samhälle, totalt förstört av en katastrof som gör att alla djur har dött, träd och grödor inte längre lever, människorna är nästan utplånade och allt är täckt av grått, grått, grått. Aska täcker allt och de levande går omkring med munskydd för att skydda sig mot denna och den förstörda luften. Fortsätt läsa ...

”Things We Lost in the Fire” av Susanne Bier

En film om sorg, den efter förlustenav en livskamrat och pappa, men också av en nära barndomsvän. Det är vad Susanne Biers film främst handlar om och jag tycker att den lyckas övertyga i sin framställning av sorg som komplext, överrumplande men något som också kan bli grogrund för något utvecklande.

En familj med moder (spelad av Hale Berry) och två barn, 6 och 10 år gamla (båda som så ofta i amerikanske filmer, utmärkt spelade av två barnskådespelare, en av dem Hale Berrys barn) blir hastigt drabbade av sorg när maken blir nedskjuten. Hans gamle barndomsvän, en advokat som numera befinner sig i herointräsket, blir bjuden till begravningen och sedan börjar en kontakt mellan familjen och barndomsvännen som filmen spinner vidare på. Fortsätt läsa ...

När ska jag känna att jag har läst en riktigt bra roman igen? Inte när jag läser Bengt Ohlssons senaste roman i varje fall. ”Hennes mjukaste röst” har vissa kvalitéer, men som så ofta numera när jag läser romaner, känns boken pretentiös och manierad.

Eller eventuellt inte nog genomarbetad. Till en början känner jag mig förundrad och imponerad under läsningen, över att Bengt Ohlsson på så många sätt lyckas gestalta en kvinna inifrån, hennes osäkerhet och ofta paradoxala känsloliv. Fortsätt läsa ...

”Magnolia”, en annan film av Anderson, är en film som jag kan se om och om igen. Denna film är av samma höga kvalitet, om än helt annorlunda komponerad och berättad. Fortsätt läsa ...

”I'm Not There" av Todd Haynes

För oss som älskar Dylan, kan Dylan, har följt honom genom åren, är filmen ”I'm Not There” ett stor upplevelse. För andra, tveksamt.

Att se denna okonvenionella film som använder mycket finurliga lösningar för att gestalta den mångfacetterade Bob, är som att lyssna på en av hans låtar. Man får bara go along for the ride. Den som försöker tolka Dylan blir bara trött. Det gäller att uppleva, njuta, och koppla bort den intellektuella och analytiska delen av hjärnan. Detsamma gäller ”I'm Not There”. Fortsätt läsa ...

Så illa är det inte med filmatiseringen av Ian McEwans roman ”Atonement”. Men samtidigt är det ingen lyckad överföring, just för att det är en överföring av en mycket litterär text till ett bildmedium. Stundom blir det hyfsat bra, men i stort går valörerna i romanen förlorade. Fortsätt läsa ...

"The Good Terrorist" av Doris Lessing

Jag har läst Doris Lessings ”The Good Terrorist”, en av de böcker som nämns som de bästa i hennes omfattande produktion. Men boken ger mig ingen stor positiv upplevelse. Jag upplever boken som dyster och humorlös - välskriven och insiktsfull men inte emotionell. Inte min kopp te.

Att återuppta kontakten med Doris Lessing var inte helt frestande men kändes ändå som något jag ville göra när nu ännu en anglosax hade fått Nobelpriset (det är trots allt mer frestande att läsa en bok på originalspråk och engelska är det enda språk utom svenska som jag kan läsa utan svårighet). Jag har inte läst Lessing på rätt många år, jag hör till de många i min generation som läste Doris Lessing som ung. I min bokhylla står fyra böcker av henne, ingen av dem, utom en, gjorde när jag läste dem något starkt intryck på mig. Fortsätt läsa ...

”Lady Chatterley” av Pascale Ferran

Den franska filmen ”Lady Chatterley” av den kvinnliga regissören Pascale Ferran som bygger på D H Lawrences andra version av sin roman ”Lady Chatterley's Lover”, är en film som håller mig i sitt grepp under alla sina 168 minuter.

Publiken på Kino är denna dag helt en medelålders. Jag tänker mig att vi som sitter där är människor som har läst boken i vår ungdom och njutit av den. Också förvånat oss över att den väckt sådant rabalder. Fortsätt läsa ...

”American Pastoral” av Philip Roth

Romanen ”American Pastoral” av Philip Roth från 1997 skildrar sannerligen ingen pastoral och ger ingen munter läsning. När jag slår igen den drygt 400 sidor långa boken som har tagit mig ovanligt lång tid att läsa med tanke på hur den har fängslat mig, känner jag mig nästan utmattad. Men också mycket starkt berörd.

Romanen inleds med att Nathan Zuckerman, Roths ofta använda berättare, möter på en man som han beundrat mycket som barn, den stilige basebollspelaren Swede Levov. Det är Swedes historia som berättas i romanen, det är hans amerikanska pastoral, som förstås inte alls är en sådan, som boken har som sitt stoff och tema. Fortsätt läsa ...

”Exit Ghost” av Philip Roth

Det är ännu inte många svenska dagstidningar som har recenserat Exit Ghost, Philip Roths senaste roman. Boken, skriven av den nu 74-årige amerikanske författaren, är ännu inte översatt.

Det kan vara ett skäl. Kanske beror det också på att mottagandet hos recensenterna inte har varit så genomgående positivt i den anglosaxiska världen som för ”Everyman”, Roths förra bok. Fortsätt läsa ...

"Inland Empire" av David Lynch

För mycket av allt möjligt i David Lynchs senaste film ”Inland Empire”. För lång film, för många paranoida twistar.

Den tre timmar långa filmen är bitvis intressant bildmässigt och Laura Dern som har den tyngsta rollen, lyckas verkligen tänja ut sitt spelande så att man blir imponerad. Även andra intressanta skådisar finns med. Varför inte nämna Jeremy Irons, här smått diabolisk trots sin snygga nuna. Fortsätt läsa ...

”Orkanpartyt” av Klas Östergren

Till en början njuter jag mycket av läsningen av Klas Östergrens roman ”Orkanpartyt”. Det är välskrivet, jag tar mig snabbt fram i läsningen och gläder mig åt att läsa riktigt bra litteratur på mitt förstaspråk – så mycket av min läsning är engelskspråkig att jag ibland glömmer bort denna speciella upplevelse.

Hanck Orn, bokens huvudperson, sitter i bokens inledning och lyssnar på en orgelton i en utsändning från Storkyrkan. Vi befinner oss i en avlägsen framtid, i ett Sverige eller Norden som är förstört miljömässigt och där klaner styr där de kan och brottslighet och total själviskhet är vardagsmat. Inget muntert tillstånd. Fortsätt läsa...

"Du levande", en film av Roy Andersson

En oroande film. En unik film. Jag är starkt påverkad av "Du levande", en film som snarare handlar om dem som längtar efter att leva än dem som är levande. Det inledande Goethecitatet riktar en uppmaning till oss: Lev medan du är här. Det som följer på detta är kyla.

Det finns ett försonande drag i denna film av Roy Andersson. Den handlar om människor som är ensamma, isolerade, men också längtande. I sina drömmar lever de upp och där händer det som de önskar och som vi önskar dem. Fortsätt läsa ...

”This is England”, en film av Shane Meadows

Svenska Dagbladet kallar filmen This is England ett mästerverk, Johan Croneman, DN, vars recensentstil jag verkligen gillar, ger filmen en fyra. Själv är jag inte beredd att höja den till skyarna.

This is England är en film som utspelar sig i 80-talets Thatcherstyrda Storbritannien. Vi får möta den 12-årige Shaun, oerhört väl spelad av 13-årige Thomas Turgoose. Shaun lever ett ensamt liv med sin mor i en fattig stadsmiljö. Han mobbas i skolan för att han är kort, har fel byxor och till sist också på grund av sin frånvarande far. Fadern har dött i Falklandskriget och finns i pojkens liv på ett idealiserat sätt. Detta lyfts bland annat fram via ett foto av fadern som står på pojkens nattygsbord. Fotot visar en militärklädd man vars ansikte helt är dolt av skuggan från brättet på hans uniformshatt. Fortsätt läsa ...

No one belongs here more than you

Novellgenren anses av professionella vara kanske den svåraste formen av skönlitterärt skrivande. Miranda July lyckas väl i sin första novellsamling. Hennes röst är unik, framför allt vad gäller stoffet och hennes budskap.

Flera av de 16 noveller som presenteras har tidigare publicerats i prestigefyllda tidskrifter, och med rätta. Speciellt rätt tror jag om de publiceras en och en. För vad jag kan känna när jag når en bit in i samlingen är att det inte finns någon riktig bredd i materialet och att det är en trång värld som presenteras. Mirandakonceptet är tilltalande, men i inte för stora portioner. Fortsätt läsa ...

”Red Road” av Andrea Arnold

Vi hamnar på filmen Red Road när jag i sommartorkans Lund letar efter en film att se. Filmen är en av de få Sydsvenskan rekommenderar och de recensioner jag läser före Kinobesöket berättar mycket positivt om denna filmdebut av den 36-åriga Andrea Arnold.

Filmen berättar utifrån ett avgränsat perspektiv om kvinnan Jacke som sköter övervakningskameror i Glasgow. Hon sitter framför ett trettiotal kameror och iakttar det som försiggår på gatorna i hennes övervakningsområde. Vi får se närbilder på hennes ansikte och följa hennes mjuknande blick när hon till exempel följer en man som varsamt leder sin sjuke hund, hennes förtjusning när hon ser den mulliga unga städerskan rocka under sitt ensamma städpass. Det är fascinerande, skickligt spelat och filmat. Fortsätt läsa ...

"En halv gul sol” av Chimanda Ngozi Adichie

En av de många födelsedagsböckerna, denna från Sarisen, är romanen En halv gul sol. Boken ligger i högar framskyltad på Gleerups, och med rätta. Dels är boken kritikerprisad, dels är den oerhört läsvärd (inte alltid är dessa två företeelser förenliga).

Vad jag bland annat inser när jag läser boken är att jag vet på alldeles för lite om Afrikas moderna historia och då specifikt om Biafrakriget och vad som föranledde detta. Efter att ha läst boken känner jag att jag vet mer. Jag känner också viss skam, och jag tänker inte gå in på varför. Skam är, som alla vet, en känsla, som inte bäst förklaras i ord. Den som läser boken förstår mig nog. Fortsätt läsa ...

”Death Proof” av Quentin Tarantino

Jag gillar filmen Death Proof. Jag gillar den för att dialogerna är fängslande och roliga, jag gillar den för att tjejerna i den, speciellt de i andra halvan av filmen är coola och eller raka, naturliga, råa. Jag gillar den fantastiske Kurs Russell, för det är trots allt han som gör det starkaste intrycket på mig som skådis i denna råa film, i dubbel bemärkelse (emellanåt är filmen raspig och dåligt klippt, helt medvetet), där långa samtal om tjejgrejer, om stunttricks, män, sex – varvas med våldsamma bloddrypande scener. Kurt Russell är diaboliskt förförisk. Jag gillar skarpt tjejen som tydligen spelar sig själv, stuntkvinnan Zoë Bell, stand-in åt Uma Thurman i "Kill Bill", som har en av huvudrollerna - och visar sig vara lika bra på att leverera repliker som snytingar, för att citera Fredrik Strage i DN:s recension. Jag gillar de långsamma kamera-rörelserna, alla närbilder, bildkompositionerna, musiken. Fortsätt läsa ...

”The Tattooed Girl” av Joyce Carol Oates

Semesterresans intressantaste läsning hade jag i romanen The Tattooed Girl av Joyce Carol Oates, min tredje läsa roman av den oerhört produktiva författarinnan.

Boken har brister, jag tycker det finns ”flaws”, här och där, och kan emellanåt känna visst obehag inför det tunga åtagande hon tar på sig i denna roman som bland annat att illustrera och ge bakgrund till vad som föder och göder antisemitism. Hon har tillägnat Philip Roth romanen, vars första person, trots titelns namn, tycks mig vara Joshua Seigl, född av kristen mor och judisk far. Fortsätt läsa ...

”In the Country of Men” av Hisham Matar

Hisham Matar föddes i New York 1970 men växte upp i Tripoli och Kairo med sina libyska föräldrar. Boken In the Country of Men som är Matars debutbok är oerhört välskriven, rörande och mycket övertygande.

Det mest imponerar på mig är hur insiktsfullt Hisham Matar gestaltar barnets perspektiv. Romanen, som enligt författaren i en intervju i slutet av den amerikanska utgåva jag har läst, tog honom fem år att skriva, beskriver hur en nioåring påverkas av allt det våld som han blir åskådare till – detta utspelar sig under Khaddafis terrorregims grymmaste dagar. Fortsätt läsa ...

"Zodiac" av David Fincher

En omsorgsfullt berättad historia. Så skulle jag vilja karakterisera filmen Zodiac som jag just har sett med några kolleger, matofilmgänget.

En lång film. Så kan man också beskriva den, för den är 2 timmar och 38 minuter lång. Men när man sitter där i biografen, och väl har förstått att här handlar det inte så mycket om att vi ska få uppleva chockerande scener som i den psykologiska thrillern Seven, eller våldsamma som i Fight Club, båda av samme regissör, då kan man slå sig till ro och njuta av berättandet. Fortsätt läsa ...

Margaret Atwood gånger 2

Den kanadensiska författaren, Margaret Atwood, 68 år i år, är en sällsynt produktiv skribent. Hon har skrivit i nästan alla tänkbara genrer, och alltid med ett genomarbetat språk som vittnar om hennes livslånga träning i skrivandets konst.

Hennes barndom med fadern som var entomolog märks tydligt i några av hennes tidiga böcker, men intresset och känslan för naturen genomsyrar hela hennes produktion och också hennes dystopier. Det gör också hennes starka engagemang för kvinnors rättigheter. I romanen Cat's Eye övertygar hon med sina beskrivningar av spelet mellan unga kvinnor och hennes förmåga att beskriva kvinnor och kvinnors situation är helt oslagbar. Hennes noveller rekommenderas som läsning vad gäller detta. Fortsätt läsa ...

"Children of Men”, regisserad av Alfonso Cuarón

För en dystopiintresserad cineast är filmen Children of Men ett måste. Trots att filmen är omskriven sedan länge, den är gjord 2006, så har den först nu nått Lund.

År 2027 är Storbritannien i denna historia som bygger på en roman av P D James från 1993, ett av få samhällen i världen som fortfarande fungerar, i varje fall är det så enligt den information som regeringen i landet presenterar. Den stora katastrofen i detta samhälle är att det inte föds några barn. Infertilitet är det som kommer att få mänskligheten att dö ut. Fortsätt läsa ...

Nathalie Portman gånger 3

Jag kommer hem till några dagars lov med flera filmtips. En elev har med eftertryck tipsat om filmen Garden State. Det är ett bra tips. Jag gillar den verkligen. Ett annat tips bifogas, Closer, och sedan ännu ett av en annan elev. V for Vendetta heter den. Jag hyr alla tre filmerna och när jag står där i butiken med filmerna i hand så ser jag att alla har med Nathalie Portman på rollistan. Nathalie Portman är en ung skådis, född 1981 i Jerusalem, min hemvist under några år, och redan som 13-åring hade hon en viktig roll i ”León”. Fortsätt läsa ...

"’On Chesil Beach" av Ian McEwan

Fler än jag får associationer till Philip Roths Everyman vid läsning av Ian McEwans senaste roman, On Chesil Beach. Både The Guardians recensent, Tim Adams, och Expressens Andreas Lokko, ser denna koppling. Det handlar ytligt sett om formatet, båda romanerna får ses som kortromaner där två timmars läsning är nog för att ta sig igenom böckerna och ändå göra det med penna i hand. Det handlar också om det starka språket där jag nog dock tycker att Roth i just denna jämförelse är McEwans överman. Fortsätt läsa ...

"Direktören för det hele" av Lars von Trier

Upplevelsen av von Triers senaste film blir en blandning av fniss och longörer. Filmen är absurd, den driver med narcissistiska skådisar, regissörer, den driver med fikonspråket inom IT-branschen, den driver med vår önskan att undvika konflikter. Filmen bjuder på bilder där de inblandade befinner sig i överraskande lägen, ibland näst intill utanför bilden. Ljudet svajar, och så även ljuset. Fortsätt läsa ...

”The Accidental” av Ali Smith

Skotska Ali Smith har skrivit en bok som till en början väcker starkt intresse och förundran. Begeistringen håller inte i sig lika starkt hela vägen. Tyvärr.

Boken handlar om familjen Smart som består av Eve, Michael (styvfar) samt barnen Astrid och Magnus. De har kommit på sommarsemester till Norfolk där de ska tillbringa en kort tid i ett hyrt hus. Eve sysslar med biografiskrivande av en underlig sort, hon skriver hypotetiska biografier om döda människor, om de delar av deras liv som de inte fått uppleva. Michael är universitetslektor i litteraturvetenskap. Fortsätt läsa ...

Galago 89

I förra veckan fick jag senaste Galago-antologin i brevlådan. På Bokmässan i höstas tillbringade jag en skön timme i Galagos utställningsmonter. Där var det trevligt, det fanns en skön fåtölj, jag blev behandlad som en VIP, förmodligen för att jag var den enda där över 30, och det var spännande för att de hade så fina böcker. Julia hade visat mig en bok av Liv Strömquist, det hade varit min Galagobörjan. Nu sjönk jag ned i sammetsfåtöljen och läste en bok av Åsa Grennvall vars serier jag sedan har återkommit till i antologierna.

Jag blev prenumerant och får därmed tre antologier med serier om året. Så här presentaras Galago på deras hemsida: Fortsätt läsa ...

"The Emperor's Children" av Claire Messud

Att läsa en bok som jag aldrig har hört talas om, av en författare jag inte känner till, våndan kring det har jag skrivit tidigare här om i Sett & Läst. Men jag är mycket imponerad och tagen av uppplevelsen jag fick i läsningen av The Emperor's Children.

Den 40-åriga amerikanska författarinnan som dock inte vuxit upp i USA (pappa algerier, mamma kanadensiska) har skrivit en roman som imponerar. Den är välskriven, har en väl genomtänkt story och lämnar många tankar och känslor efter sig inom mig.

I centrum finns tre collegevänner, Danielle, Marina och Julius. Där finns dessutom Marinas far, Murray Thwaite, och Bootie. Fortsätt läsa ...

”Notes on a Scandal”, i regi av Richard Eyre

Att Judi Dench och Kate Blanchett är de bärandeskådespelarna   i mars månads film, Notes on a Scandal, är ett av skälen till att valet faller just på den. Att den har fått utmärkta recensioner en annan. Jag går med några kolleger i matofilmgänget, mat och film första torsdagen i månaden.

Och förväntningarna kommer inte helt på skam. Filmen handlar om en äldre lärare, spelad av Judi Dench som arbetar på en skola i England med stora disciplinproblem. Hon är och lever ensam med sin katt, skriver dagbok där hennes cyniska syn på omvärlden och medmänniskorna kommer fram, liksom hennes längtan efter samvaro och fysisk närhet. Fortsätt läsa ...

”Mitt namn är Röd” av Orhan Pamuk

Julias julklapp till mig har en stark anknytning till färg – dock inte julrött, tack och lov. Det röda i boken representerar sig själv, färgen röd. Det röda representerar också blod och våldsam kärlek.

Miniatyrmålaren Kara återkommer till Istanbul efter många års frånvaro. Hans längtan efter sin ungdoms älskade har drivit honom tillbaka. Året är 1591. Snart efter sin återkomst hamnar han mitt i en mordgåta. Lösningen på denna är mindre intressant för läsaren enligt mitt förmenande. Romanens styrka ligger i dess oerhört sinnliga beskrivningar. Fortsätt läsa ...

"Pans labyrint" av Guillermo del Toro

Filmen ”Pans labyrint” är inte lik någon annan film jag har sett. Den handlar om det goda och det onda. Den handlar om att det är med stora offer som människans kamp för det goda vinns.

Den unga flickan Ofelia, spelad helt suveränt av Ivana Baquero, reser strax efter inbördeskrigets slut med sin gravida mamma till mammans nya make, den grymme kaptenen Vidal, tillhörig Francos armé. Mamman som har stora besvär med sin graviditet är som ett kärl som bär på mannens drömmar, i bokstavlig bemärkelse. Barnet som hon väntar har kaptenen bestämt är en son, och det är barnet, hans barn, inte modern, som är viktigt för honom. Fortsätt läsa ...

"The Departed" av Martin Scorsese

En film med tempo, täthet, timing, total kontroll. Jag är imponerad av den professionalism som filmen ”The Departed” är gjord med. Skådespelarna är genomgående bra. Klippningen är skicklig, rytmisk, musikaliskt berättande. Regin är stark och självsäker och fotot bra.

Om man som vi har sett filmen bakom filmen, det vill säga ”Infernal Affairs” av Wai Keung Lau så är själva berättelsen bekant vilket jag i detta fall tyckte var skönt eftersom det är en intrikat historia. Två unga män i Boston, båda utbildade poliser, hamnar i motsatspositioner genom att den ene blir en mullvad hos polisen för en maffiaboss, medan den andre blir mullvad för polisen hos maffiabossen. Turerna i filmen går kring deras uppdrag, deras uppdragsgivare, och i mitten, som så tråkigt ofta, en kvinna. Fortsätt läsa ...

”The Prestige”, av Christopher Nolan

Någon har sagt att jag också måste skriva om filmer som jag inte gillar. Därför skrev jag om ”Marie Antoinette”. Därför skriver jag nu om ”The Prestige”.

Dock gör denna film inte mig fullt så besviken, säkert delvis på grund av att jag inte hade några förväntningar på denna. Men i bilen hem idag, efter att vi har sett ”The Prestige”, diskuterar vi vilken av de två som vi tycker var sämst.

Det är verkligen helt olika filmer. Detta är en film som verkligen inte utger sig för att bygga på verkliga händelser. Tvärtom, kan man säga. Den handlar om två magiker, eller trollkonstnärer och deras inbördes strid om vem som är den främste. Berättelsen är rätt finurligt konstruerad, pretto säger Mats, men jag kan nog höja hatten en aning för berättelsens konstruktion. Fortsätt läsa ...

”De andras liv” av Florian Henckel von Donnersmarck

Äntligen ser vi filmen ”De andras liv” som vi har fått rekommenderad men inte kommit iväg på förrän denna stormiga söndag, stormen Pers dag. Kinosalongen är nästan fylld trots att filmen gått länge, och trots att vi alla av SMHI blivit avrådda att ge oss ut denna dag.

Det är en mycket, mycket stark film. Jag har sällan känt sådan tillfredsställelse med slutet på en film, med hur berättelsen till sist stängs igen. Detta är en film som jag kommer att minnas och fortsätta att rekommendera. Det är en viktig film. Fortsätt läsa ...

”Snö” av Orhan Pamuk

Att börja på en bok som man inte har läst någon recension av, inte heller fått kommenterad av någon man känner, är en upplevelse som sätter det egna omdömet på prov. Speciellt när författaren fått årets, förlåt, förra årets, Nobelpris i litteratur.

Det hela underlättas inte av att boken är skriven av en turk och att handlingen utspelar sig i Turkiet. Jag känner ingen från Turkiet, har aldrig där och har inga föreställningar om livet i Turkiet förutom det som jag har läst i tidningarna som har att göra med den politiska situationen där.

Därför var det en stor upplevelse att känna att läsningen gav så mycket, trots att jag rätt ofta misstänkte att jag nog missade nyanser och förståelser på grund av min bristande förkunskap. Fortsätt läsa ...

"Stranger Than Fiction", i regi av Marc Forster

”I bring you flours” säger den förälskade Harold Crick, hjälten i filmen ”Stranger Than Fiction” när han överräcker en överraskande sorts bukett till bageriägarinnan, kvinnan som han vill ha. Att han är hjälte i dubbel bemärkelse förstår man när man har tagit sig an och in i denna films kod – vi följer en berättelse som leker med våra förväntningar kring hur berättelser berättas och slutar genreenligt.

Storyn är den så vanliga, men ändå så gärna åter sedda, lästa, förstådda, kring en människa som är låst av sina begränsningar (i denna film mycket grafiskt återgivna!) och som lyckas ta sig ur dem och bli den han hoppas och har längtat efter att vara. Fortsätt läsa ...

”Little Miss Sunshine” av J Dayton och V Paris

Filmen om flickan som ska delta i en skönhetstävling för småflickor och om hennes familj, är en humoristisk film med en allvarlig botten.

I en riktigt skruvad familj, med en mamma som är helt upptagen av att fixa till alla andras liv, en pappa som är en misslyckad Magnolia-Tom Cruise – det handlar om ett niostegsprogram för att bli en vinnare, ett program som han saluför utan framgång med ihåliga om än så bekanta argument. Det handlar om en morbror som just har överlevt ett självmordsförsök efter att han har blivit övergiven av sin pojkvän som har lämnat honom för en man som är utsedd till USA:s främste Proustkännare (en titel som morbrodern tycker sig ha rätt till). Sonen i familjen är en ung man med svart, svart hår, dock från en burk, som läser Nietzsche som kvällslektyr och är mutist sedan nio månader. Sedan är det farfar som snortar heroin och gillar porr, och så förstås hans protegé, barnbarnet Olive, som alltså ska bli en Little Miss Sunshine. Tala om skruvat. Fortsätt läsa ...

”The Year of Magical Thinking” av Joan Didion

Joan Didion är en hyllad författare, berömd framförallt för sina essäer. Hon är en av de författare som har gjort The New York Review of Books och The New Yorker till de prestigefyllda tidskrifter som de är.

År 2003 dog hennes man, John Gregory Dunne, också en erkänd författare. Han bokstavligen talat ramlade ihop över middagsbordet i en akut hjärtinfarkt. Detta efter att paret hade återvänt från ett besök hos deras dotter som låg på sjukhus svårt sjuk.

För mig var läsningen av ”The Year of Magical Thinking” den första av den så hyllade Joan Didion som fick The National Book Award för boken. Jag har hört talas om henne som en av de främsta representanterna för det som kallas New Journalism. Fortsätt läsa ...

”Marie Antoinette” av Sofia Coppola

Dålig. Tom. Dessa två ord är de första som kommer för oss när vi har sett ”Marie Antoinette”. Och de kräver tyvärr inte ens någon eftertanke för att formuleras – de har legat och pyrt inom oss under större delen av filmen.

Inledningen där den österrikiska Antoine som 14-åring (har jag läst mig till idag) skickas iväg till Frankrike för att gifta sig med kronprinsen, säger lite om den smärta som bör ha känts inom den unga flicka som skickas iväg för att förmodligen sällan, eller aldrig, återse sitt barndomshem och sin familj. Inte heller tycker jag att Kirsten Dunst övertygande gestaltar en pubertetsflicka. Fortsätt läsa ...

Filmen Babel kan på vissa sätt sägas handla om språkförbistring, att vi inte förstår varandra eller ens hör varandra. Men den handlar också på ett mycket konkret sätt om de olika livsbetingelser vi lever under.

Tre olika historier vävs samman av händelser vars samband egentligen i sig inte ger något djup åt historien. Det handlar mer om att yttre samband kan finnas när inre samband saknas.Fortsätt läsa ...

”Drömfakulteten” av Sara Stridsberg

Drömfakulteten är, för den som inte vet, en roman som handlar om Valerie Solanas liv, litterärt gestaltat av Sara Stridsberg. Valerie Solanas som skrev SCUM-manifestet, sköt Andy Warhol och dog fattig och nerknarkad på ett hotell i San Francisco.

Så karakteriseras ofta Valerie Solanas. Sara Stridsberg vill ge en annan bild. I en experimentellt skriven roman får vi möta Valerie, men även Sara Stridsberg, via dialoger, drömmar, tillbakablickar, hallucinationer. Fortsätt läsa ..

”Efter bröllopet”, Susanne Bier

Till sist kommer vi iväg på filmen Efter bröllopet. Den har redan gått säkert en månad i lilla Lund och den rätt stora salongen är välfylld trots att det är en vardagskväll.

Vad gör att denna film ses av så många? Kan det vara som någon sa, för nöjet att ha möjligheten att titta på Mads Mikkelsens mun i närbild i två timmar? Eller handlar det om att den gestaltar stora, viktiga, moraliska och mellanmänskliga frågor?

För visst får vi se en hel del av den snygge dansken (fast jag är mer fascinerad av hans kindben. Har han indian-/eskimåpåbrå?). Vi får också se andra vackra personer och en rejäl dos Rolf Lassgård. Stor del av fotot görs i närbild, ett val som jag stundom upplever som konstruerat och faktiskt exploaterande. Fortsätt läsa ...

"Farväl Falkenberg" av Jesper Ganslandt

Den bild som starkast finns kvar inom mig från filmen Farväl Falkenberg är av de två vännerna David och Holger, badande nakna tillsammans. De står upp, vi ser dem framifrån. En stilla bild av ett paradisiskt tillstånd, en självklar gemenskap mellan vännerna i naturen. Man kan säga mycket om just denna scen, men låt mig beskriva den så.

Farväl Falkenberg inleds med små korta presentationer av de olika vännerna som ingår i det killgäng, eller unga-män-gäng, som filmen handlar om. Presentationen förstärks av text som berättar vad personerna heter, text skriven i vad jag tycker är riktigt illa valt typsnitt och format. Fortsätt läsa ...

” Att återvända” av Pedro Almodóvar

Enligt någon källa så tycker Almodóvar att Penelope Cruz är så sexig att han nästan önskar att han var heterosexuell. Detta tycker jag märks tydligt i senaste filmen ”Att återvända” som jag framför allt upplever som en hyllning till denna vackra spanjorska, stjärna i flera av Almodóvars filmer. Hon är vacker, hon är stark, hon är känslosam. Men vad handlar den om?

Framför allt, tycker Jeanette Gentele i Svenska Dagbladet ” handlar Att återvända om sveket mot flickorna. Hur kvinnoförtrycket går vidare från en generation till nästa och hur lätt det är att svika genom att blunda för det som pågår rätt framför ögonen på dem. Att återvända ärett svidande medvetandegörande om kvinnoförtrycket”. Fortsätt läsa ...

”The Falls” av Joyce Carol Oates

Varje år spekuleras det i vem som kommer att få årets Nobelpris i litteratur och ett namn som ofta nämns är Joyce Carol Oates. Denna amerikanska författare föddes 1938 utanför New York på landet, och gick i en så kallad one-room school   (se till exempel http://en.wikipedia.org/wiki/One-room_school för en uttömmande artikel om denna skolform). Hon gifte sig tidigt och har sedan ägnat sitt liv åt undervisning (för närvarande vid Princeton sedan 1978) och att skriva framför allt romaner. Hennes produktion är mycket omfattande. Min första läsning av Oates var av hennes roman ”Blonde” som bygger på Marilyn Monroes liv. Boken gjorde mycket starkt intryck på mig. Jag tänker på den, den finns kvar som en stark känsla, en stämning. Fortsätt läsa ...

”Mot södern” av Laurent Cantets

När vi kommer ut från biografen är jag illa berörd. Ämnet för filmen ”Mot södern” är kvinnlig sexturism och det som har åskådliggjorts i filmen är något som jag tidigare bara fått beskrivet som ett manligt fenomen. Nu handlar det om kvinnor och då kommer det mig mycket närmre. Legba försörjer sig genom att ligga med kvinnor som är kanske tre gånger så gamla som han. Han får presenter och pengar, han får mat, och hans lillebror Eddy får vara med honom när han umgås med de rika, sexhungriga amerikanska kvinnorna. Fortsätt läsa ...

"The Squid and The Whale"

Filmen The Squid and The Whale, regisserad av Noah Baumbach som också skrivit det alldeles fenomenala manuset, handlar om ett akademikerpar i New York, med två söner. När parets dåliga äktenskap kollapsar, får vi se smutskastning, dolda sanningar, självupptagenhet och hänsynslöshet komma upp till utan. Men vad mer gestaltas är de två tonåriga sönernas kamp att överleva och bibehålla sin kärlek till de vuxna, vilket sker på olika sätt hos de två pojkarna. Fortsätt läsa ...

"Everyman" av Philip Roth

Varför beskrivs så ofta medelålders mäns sexualitet som en stor nödighet som måste tillfredsställas nu genast,   och helst med ett ung sexig kvinna, hälften så gammal som mannen. Så tänker jag när jag har kommit en bit in i kortromanen Everyman av Philip Roth.

Zadie Smith, vars senaste bok jag just har avslutat, gör en liknande beskrivning av den medelålders mannen. Men hon är en ung kvinna, och det är inte Roth! Han borde väl kunna teckna en mer nyanserad bild? Fortsätt läsa ...

Paul Austers ”The Brooklyn Follies”

Det är alltid intressant att se över recensioner från kultursidorna när man har avslutat en bok. Efter att ha läst ut The Brooklyn Follies (den senast publicerade romanen av Auster som enligt Wikipedia kom på danska i maj 2005 och först i november samma år på engelska. Jag har dock inte kunnat få detta kuriösa bekräftat från annan källa) tittar jag därför på en från The Guardian och en från The Observer. Båda skribenter, själva skönlitterära författare, är lätt nedlåtande i sin bedömning, även om de erkänner att boken har ett feelgoodvärde, som en av dem uttrycker det. Fortsätt läsa ...

”München”, film av Steven Spielberg 

Sent omsider, med DVD-utrustning som hjälp, kommer vi att se filmen München. Jag har hört att den är bra men inte varför. Kanske för att skälen till att vi gillar en film, särskilt med lite mer komplext innehåll, också speglar vem vi själva är. Och då blir det inte så enkelt att förklara i några korta fraser.

För Spielberg målar inte upp någon enkel svartvit historia. Han överraskar inledningsvis genom att bara mycket snabbt redovisa själva terrorattentatet mot israeliska idrottsmän under OS 1972 där elva idrottsmän dödades av åtta terrorister. Filmens handling fokuseras sedan istället på hur en grupp på fem får i uppdrag att leta upp och döda de ansvariga terroristerna. Fortsätt läsa ...